De riktigt stora ikonerna dör aldrig, nej, de lever vidare i en tre kilo tung bok, som innehåller Larsåke Thuressons fotoskildring av sextio- och sjuttiotalen ur ett artistperspektiv. Han smyger sig inte närgånget på utan tar sina bilder snarare som en fluga på väggen, med respekt och förståelse för integritet. Denna relation mellan artisterna och fotografen är den stora behållningen av boken. Vi lär känna artisterna, de svenska och de utländska, de då nyetablerade och de riktigt gamla rävarna.


Releasen av "Ikoner/Icons" gick av stapeln på Kuturhuset i Stockholm där trendspanaren i populärkultur, Jan Gradvall, höll i trådarna. Själv blev jag intervjuad om bokens fotografier i allmänhet och mitt utvalda i synnerhet. Bokreleasen blev inte helt odramatisk eftersom brandlarmet utlöstes och lokalen måste utrymmas. Falskt alarm och snart fortsatte presentationen av boken.






” … som framkallats i vatten från en blomvas …”


Där sitter de. Två av landets verkliga ikoner. Men det vet de inte, kanske anar. I en sommarstuga i Stockholms skärgård eller på ett hotellrum med enkel inredning? Nej, de befinner sig på demonproducenten Stickan Anderssons kontor i centrala Stockholm. Kompositionsarbetet är i full gång.



Entydigt


Fotografiet är i sin komposition enkelt uppbyggt trots det belamrade rummet, som tycks gjutet i ett stycke. Björn och Benny dominerar i ett figur-grund-förhållande, som krävs för god visuell perception. De avbildas från ett visst avstånd, som ger en comfortzone, och i ett fågelperspektiv, som bestäms av fotografens längd över havet. Soffan, bordet, väggdekorationen och hyllan med teknisk utrustning förmedlas därmed rakt och tydlig. Som i så många artistfotografier från denna tid.


Inga skuggor fördunklar rummet utan ett fritt ljus letar upp varje detalj. Fotografiet är inte heller fyllt av kontraster i svart utan lever i en gråskala.


Vi betraktare blir därför snabbt förtrogna med miljön och kan tillåta oss att ge oss ut på upptäcktsfärd och hänge oss åt lockande detaljer. Vad blänker till i soffan till höger, ett av Agnetas örhängen? Vilka skivor ligger på hyllan? Vad består pappershögen av? Vilken tidning ligger underst? Vilket skomärke har Benny valt?


Rumsinredningen föder diagonaler i flera riktningar som vitaliserar och skapar djup i bildkompositionen. Kanske omedvetet från fotografens sida har den textila bonaden på väggen blivit en upprepning eller en spegling av rummet och dess linjesystem. En finess. Bild i bild. Rum i rum. Det konkreta kan vila i det abstrakta och vice versa.


Fotograf Larsåke Thuresson arbetar journalistiskt som en fluga på väggen och tycks inte arrangera, regissera eller ropa till för att fånga fingrar som just skapar ett speciellt och snart efterapat ackord. Nej, med ett osvikligt väderkorn för det väsentliga förmedlar han ett äkta ögonblick, som vi människor alltid dras till.



Denotation och konnotation


Alla bilder omkring oss, målningar, grafik, fotografier, filmsekvenser, illustrationer, bär på betydelser och dessa rör sig på två nivåer, den denotativa och den konnotativa.


Den första nivån, den denotativa, ger enkla och entydiga tolkningar som de flesta av oss snabbt blir överens om. Denna är avklarad ovan i inledningen till denna text.


Men nu blir det mer komplicerat. Vi borrar oss längre in i fotografiet, som plötsligt blir mångtydigt, fyllt av så kallade tilläggsbetydelser,. Dessa säger olika saker till olika människor i olika åldrar, kön, sexuell läggning, bostadsorter, bakgrunder, kunskaper, musikintressen och kanske bildvana … vi har hamnat på den konnotativa nivån.



Mångtydigt


Där förstår vi snabbt att ett fotografi aldrig kan utgöra en objektiv skildring av omvärlden utan ständigt är subjektiv. Fotografen har till en början valt motiv och förhållningssätt till detta. Betraktaren skapar i sin tur sin egen bild enligt sin blick på världen. Rummet som artisterna vistas i upplevs av vissa som personligt och ombonat men av andra som offentligt opersonligt. Att ha fötterna på bordet anses av många som ohyfsat och respektlöst men av andra som charmigt bohemiskt.


De unga männen sitter tätt vilket givetvis konnoterar närhet och förtroende dem emellan. De tycks samtidigt något sökande eller prövande i en slags pojkaktighet trots att de snart ska blomma ut som världsartister. Inom kort spelas, sjungs, gnolas deras musik och texter världen över och sätter Sverige på kartan som ”Abba-land.” Men målet är ingenting, berättelsen om vägen dit är allt. Och detta till synes oansenliga fotografi har mer att berätta.


De sitter tätt, som sagt. Benny sjunker ned, gör sig bekväm och lägger upp benen på bordet. Björn sitter mer på tå, inte lika avslappnat som kollegan. Skillnaden ger sig tillkänna i ansiktsuttrycken. Är kompositören Benny den fria entreprenören och textförfattaren Björn den försiktige förvaltaren? Kontrasterar intuition mot kontroll? Två konstnärssjälar, den utsvävande mot den stabile? Rökaren mot icke-rökaren? Har de inte riktigt funnit gemensam flow i musikarbete? Kanske, kanske inte.


Vad vi däremot kan vara säkra på är att det är denna inneboende kontrast eller obalans som attraherar oss betraktare. Vi söker trygghet i livets allmänhet men visuella upplevelser får gärna rubba våra cirklar och tänja på våra mönster så att hjärnans endorfiner belönar oss.


Fotografiet doftar oskuldsfullhet som snart ska suddas ut av managers, producers, photographers, filmmakers, stylisters, visualizers, concept developers, brand managers, contract controllers, creative directors, public relations, consultans, lawyers… nej, än så länge är de sig själv som om de kamratligt vänder blad i en diktsamling av Boye. ”Bryt upp, bryt upp. Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.”



Yttre kontext


När vi tolkar bilder måste vi faktiskt också ge oss ut utanför bildkanten. Det händer något när fotografiet i sin yttre kontext möter ett medium, en plats och den tid som det skapas i. Fotografiet är en kulturell konstruktion och vår tolkning påverkas.


Mediet Fotografiet återges i ett medium som i detta fall är den bok du nu håller i handen och som påverkar ditt sätt att se, uppleva och tolka. Redan boktiteln ”Ikonerna” skapar omedelbart upphöjdhet åt de personer som uppträder på sidorna. Björn och Benny speglas mot en mängd andra artister, svenska och utländska, okända och världsberömda, och upplevs i relation till dem. Vi svenskar känner stolthet.


Platsen Men det uppstår inte bara ett möte med mediet utan även ett mellan fotografiet och platsen där det återges.


Ofta framförs åsikten att bilden har ett universellt språk som tar sig över både geografiska, politiska samt språkliga gränser, men så är väl ändå inte fallet (med undantag av enkla motiv som en katt eller ett träd).


Nej, det gäller att inse att ett fotografi, en filmsekvens eller en illustration, upplevs och uppfattas på helt olika sätt i Los Angeles, Singapore och Kabul. Skillnaderna kan vara himmelsvida även inom respektive stad. Vad som skiljer beror givetvis på kultur, historia och religion, som starkt påverkar upplevelser. Varje enskild bild tolkas på ett eget sätt där den geografiskt återges. Den dekorativa textilen på väggen bakom artisterna Björn och Benny tolkas kanske i en landsända som exotisk folklore av vissa medan andra i ett annat sammanhang ser den som en ganska billig utsmyckning på ett kontor.


Tiden handlar om tidsresan mellan bildens produktion och konsumtion och under den kan mycket hända i betraktarnas huvuden.


Här i sextiotalsljuset finner vi en tydlig kontrast mellan då och nu, nästan som i en visklek. Vad som främst skiljer är det något hemvävda tonläge i detta fotografi som vi sällan finner i dagens stylade artistvärld.


Man kan också säga att Björn och Benny är fotograferade med djup respekt, som samtidigt gör dem till objekt inför våra vördsamma ögon. Idag är de flesta artister i stället subjekt i sina konceptdrivna exponeringar. De uppträder på scen och i privatlivet enligt noggrant utformade checklistor.


Denna starka subjektivitet är till och med exkluderande i och med att fotoförbud under scenframträdanden ofta råder. Artisterna blir till fördolda, otillgängliga subjekt som dock suggererar till lockelse och identifikation. De styr dessutom ofta samhällsagendan. Så skedde också under sextiotalet, som födde intensiva politiska strömningar och starka konflikter mellan olika grupperingar. Men in till detta slutna rum når de skallande ropen från demonstrationstågen inte.



Jord


Låt oss lämna tidsresonemanget och i stället enas om att artisterna i detta fotografi (och i många av de övriga i boken) är jordnära skildrade. Det är som om det i mörkrummet framkallats i vatten från en blomvas som ställts undan av Benny.







Min uppgift var att i ett kapitel analysera fotografierna och för att bäst göra detta valde jag ut ett enda ur det varierade och omfattande materialet. Se nedan. I detta något alldagliga och ganska ospännande fotografi fanns mer att hämta än jag från början trodde, ja, till och med en blomvas som inte syns.


Vi rekommerderar varmt boken och Larsåke Thuresson.