En minut till föreläsningsstart. Ett välbekant sorl fyller salen. En senkommen student smiter in. Jag samlar ihop mig och söker ett lugn som raderar spänningar i kropp och själ.


Jag har en egenhet, högst speciell, som jag med största säkerhet inte delar med någon annan. Den handlar om att in i det sista försöka att inte bestämma mig för hur jag ska inleda föreläsningen. Jag är som alla förstår ute efter en spontan och orepeterad känsla som jag vill förmedla till publiken. Erfarna och ofta anlitade föreläsare kan ofta bli alltför säkra och åhörarna upplever sig inte som unika utan som en lyssnargrupp bland alla andra lyssnargrupper.


Jag snappar upp några ord från någon av de främre bänkraderna och spinner vidare på dem. Och så är jag igång. På podiet har någon glömt en mobil vilken kan ge ifrån sig störande ljud men också bilda introt till föreläsningen. Allt finns där, det gäller bara att gripa tag i det. Och sedan är, som sagt, allt igång.


Liknande förfaringssätt kan också användas som kreativ startmotor när en text till ett kapitel i en fackbok ska skrivas eller ett starkt samspel mellan text och bild för ett kommersiellt budskap ska fram i ljuset. Man samlar sig, fångar något i flykten och så är det hela igång.


Denna hemsida börjar enligt konsten att berätta (dramaturgi) med en kraftfull löpsedel men lugnar ner sig i detta intro och snart sparkar hemsidan igång igen. Med en presentation av en författare, ett antal böcker, en utbildare och en art director. För att avslutas med några riktiga eldsjälar och kontaktmöjligheter med vidhängande bildgalleri.


En omfattande hemsida som denna speglar en omfattande verksamhet. Hur får man nu snurr på alla dessa projekt? Jo, man behöver hjälp. Min hustru Lena, min värsta kritiker, min mest hängivna supporter är lika djupt involverad i samtliga projekt som jag.


Välkommen in.


Och med bästa hälsningar

Bo Bergström







Vänta! Låt oss hålla oss kvar i resonemanget om introt och startmotorn som sparkar igång fortsättningen. Vi är inne på dramarturgi, som konstaterats handlar om konsten att berätta så medryckande att publiken helt enkelt bara måste följa med ända till slutet. Det finns olika sätt att berätta, ett dramatiskt och ett icke-dramatiskt.


Det förra kräver ett starkt och gärna uppseendeväckande anslag/början som rycker med läsaren eller tittaren in i en berättelse fylld av framåtrörelse som skapas med hjälp av kontraster mellan texter och bilder.


Det senare, det icke-dramatiska berättadet, bygger på ett lugnt flöde av texer och bilder som svetsas samman snarare än att kontrastera, men som fångar och lockar läsaren och tittaren vidare i berättelsen.


Jämför de båda fotografierna på toppen av denna sida, dramatik och icke-dramatik. Läs mer i första kapitlet i boken Effektiv visuell kommunikation.